Att byta knäled

Nu är det mer än en vecka sedan jag bytte knäled i högerbenet. Jag hade ju förberett mig efter bästa förmåga, allt från att köpa en Pipinett att ha bredvid sängen om nätterna till att fylla frysen med matportioner. Allt går bra mycket bättre om man vet vad som kommer att hända. Att jag skulle ha ont visste jag, det är jag dessutom van vid. När jag vaknade hade jag knät i ett paket:

Knä

Men det stora bandaget togs av dagen därpå och därunder satt helt enkelt en plåsterlapp! En rejäl sak som är vattentät och går att duscha med. Den svarta pilen har jag inte ritat själv. Det gjorde kirurgen för att de skulle kapa rätt ben… Efter tre dagar åkte jag hem och då byttes plåsterlappen till en mindre likadan. Då såg det ut så här under:

DSC00169

Visst ser det lite läbbigt ut, men det är ändå ett litet underverk att man kan gå in i leden och byta ut stora delar mot plastbitar och sy ihop – och det ska fungera! En vecka senare (igår) var jag på sammanträde i Börshuset för planering av festligheter nästa år. Det fixade sig genom att Åsa kunde komma och köra mig fram och tillbaka. Visserligen blir man trött och måste äta starka värktabletter, jag är trött idag också, men hur fantastiskt är det inte!

Mötet gällde en gemensam festdag i Börssalen i maj nästa år då vi ska fira att det är hundra år sedan Selma Lagerlöf och sjuttio år sedan Elin Wägner valdes in i Svenska Akademien. De var de två första kvinnorna. Selma valdes in redan 1914 och dog 1940. Elin valdes in 1944 men hann tyvärr inte arbeta så länge utan dog i cancer 1949. Sedan dröjde det 34 år innan det kom in en kvinna i Akademien igen. Det var Kerstin Ekman som då fick just stol nr 15 – Elins stol.

Det här inlägget postades i Litterära sällskap, Operation, Sjukhus. Bokmärk permalänken.