Decemberdagar i Paris

Det fanns ju så många intressanta utställningar och andra evenemang i Paris den här hösten så det fick bli en tur dit i mitten av december. Sällskap fick jag av två andra frankofiler, Marianne och Pelle.

Trots att jag varit rätt många gånger i Paris så har jag ofta bott på olika hotell. Där jag bodde sist har man tyvärr höjt priset så det fick gå bort. Nu hittade vi ett litet hotell som verkligen ligger mycket centralt i Quartier Latin, Hotel du Lys. Små rum, ingen hiss, men fräscht och ganska nyrenoverat. Huset är från sextonhundratalet och de dekorativa grova takbjälkarna är synliga överallt i trappor och tak. Efter att ha varit privathus för aristokratin blev det 1908 ombyggt till hotell. Namnet, Hotel du Lys (fleur de lis = fransk lilja,) fick det som en hyllning till de forna ägarna.

fleur-de-lis

Först ett besök på Picassomuseet som varit stängt i flera år, men som nu åter öppnat och utvidgat till att omfatta hela det vackra gamla palatset Hôtel Salé i Marais-kvarteren. Totalt förfogar museet över närmare 5000 verk och är därmed världens största Picasso-samling. När vi gått från sal till sal och från våning till våning trodde vi att nu har vi nog sett allt. Men en liten trappa till och se – här finns ännu mer! Man räknar med att byta ut verk kontinuerligt så att man kan komma dit ofta och alltid få se något nytt.

Det nya konstmuseet i Boulognerskogen, Fondation Louis Vuitton, var vi ju nyfikna på. Det ligger som ett strandat rymdskepp i parken. Museets hemsida har erbjudit möjligheter att förköpa biljetter, men bara för kortare tidsperioder i taget. Därför var vi inställda på ett hårt publiktryck – till Picasso ringlade sig köerna långa inne på museets gård (vi hade förköpt). Men inte! Glest i kön, glest inne på museet. Möjligen kommer det att ändras när de planerade separatutställningarna öppnar senare under våren. Nu fanns endast några mindre salar med konst, plus t.ex. en installation med spegelpelare vid vattnet av dansken Olafur Eliasson i den nedre utomhusdelen av museet . Men ”huset” var ju roligt att se.

image-fondation-louis-vuitton-54476e642e0a2

IMG_0671

Utsikt från en avsats ner mot receptionen. Rosen står på golvet därnere och når ända upp.

IMG_0666

Olafur Eliassons installation

 

IMG_0672

Restaurangen

I Auditoriet ger man vissa dagar masterclasses ”La Classe d’Excellence de Violoncelle” som är öppna för allmänheten. Vi hade turen att få lyssna en stund på den elev som just vid det tillfället blev instruerad av Gautier Capuçon under medverkan av pianisten Aurélien Pontier. Eller elev förresten – det här är ju cellister som visserligen är unga men som redan befinner sig på en hög nivå. Intressant.

På Grand Palais pågår en stor retrospektiv utställning med Niki de Saint Phalle. Ännu mera köer, även för oss med förköpta biljetter. Det var en stor och fantastisk utställning, som även innehöll flera monitorer med filmer och filmade intervjuer. Tiden har gått, men flera av intervjuerna hade gjorts av manliga, oförstående journalister i en raljerande ton. Svaren de fick var desto rappare. Här fanns även en film från uppbyggandet av den enorma skulpturen ”Nana” på Moderna Museets utställning ”Hon – en Katedral” i Stockholm 1966.IMG_0685 IMG_0691

IMG_0696

 

 

 

 

 

 

 

Mycket av det hon gjort ger en oemotståndlig känsla av frihet och livsglädje med färggranna kvinnor som tar stor plats, men utställningen visade också den andra sidan av hennes konstnärskap. I hela sitt liv förhöll hon sig till sina upplevelser av att som mycket ung ha utsatts för sexuella övergrepp av sin far.

Centre Pompidou, av fransmännen även kallat Beaubourg (kvarterets namn), är ett sant kulturhus som rymmer många aktiviteter och avdelningar. Det är många år sedan jag var där senast så nu skulle det bli kul att komma tillbaka. Här visade man ”Marcel Duchamp. La peinture mème?”, Jeff Koons och i biblioteket ”Marguerite Duras, Cineaste”. Jag skrev ovan om Saint Phalle´s stockholmsanknytning, men här kommer mera. Jeff Koons är ju aktuell på Moderna i en utställning som hade vernissage i höstas, men den här utställningen visar honom i helfigur. Det blev mycket intressantare när man fick se många olika verk – inte bara de få som visas i Stockholm, t.ex. ballonghunden. I en särskild avdelning med varningstext vid ingången visades också ett urval explicit erotiska bilder och skulpturer.

IMG_0702

Utanför Centre Pompidou kan man se La Fontaine Stravinsky som är ett verk från 1983 av Jean Tingely och Niki de Saint Phalle

Utställningen med Marcel Duchamp var också en intressant djupdykning i ett konstnärskap som, för en amatör som jag, mest handlat om det vi kunnat se på Moderna i Stockholm. Man hade mycket pedagogiskt parhängt flera av hans tidiga verk tillsammans med uppenbara förlagor eller – om man vill – relaterade verk av en rad kända konstnärer. Stockholmsanknytningen här utgjordes av det faktum att man lånat flera av Ulf Lindes repliker av Duchamps verk och på en särskild texttavla förklaras Lindes mångåriga och ingående studier av Duchamp, i synnerhet ”Det stora glaset” (eller ”La mariée mis à nu par ses célibataires, même”) och ”Naken kvinna som går nedför en trappa”.

I biblioteket fanns alltså utställningen om Marguerite Duras som filmare. Hon bestämde sig 1966 för att förutom skrivandet pröva film som uttrycksmedel. Det kom att bli fjorton långfilmer och fem kortfilmer under arton år. På monitorer kunde man följa henne i arbetet med filmteamet och i intervjuer. Det var mycket intressant, men jag är för det första inte så nära bekant med Duras och för det andra ville huvudet vid den här tiden på eftermiddagen inte ta in så mycket mer information.

Av en slump råkade vi en dag passera en port med skylten Crédit Municipal de Paris och de stolta orden Liberté, Égalité, Fraternité på båda sidorna. Där gick vi in i och fann en fotoutställning ”L’œil de Paris” med verk av Jean Philippe Charbonnier, som under närmare 40 år (1945-1983) fotograferade parisarna. Underbara osentimentala foton, inte sällan dråpliga och humoristiska.

Jean Philippe Charbonnierr

Jean Philippe Charbonnier

Deux main et une culotte

Deux main et une culotte

 

 

 

 

 

 

 

 

AFFICHE-12dec

 

Det råkade också vara premiär för den stora utställningen Paris Magnum i Hôtel de Ville med många, många foton från cirka 80 år av Paris historia tagna av medlemmarna i L’agence Magnum, bl.a. Cartier-Bresson, Capa, Riboud och Depardon.

 

 

Vi var också på Théatre du Rond Point där vi såg baletten Carmen med koreografi av Mats Ek. Mycket bra. En annan kväll var vi på Salle Pleyel och hörde ett gratisprogram med Académie du Chœur de l’ Orchestre de Paris som sjöng ett kortare program med verk av Prætorius, Mozart och Bach. Nu visade det sig att den här konsertsalen som varit parisfilharmonins hemvist sedan 1927 kommer att användas för andra ändamål och ett nytt konserthus tas i bruk i början av nästa år. Inte utan protester efter vad jag förstår. Det nya huset ligger borta vid Parc de la Villette i andra ändan av stan. Arkitekt Jean Nouvel.

fond_saison2015_2_1

Men vad nu! En till likadan? Det är tydligen så att det går mode i arkitekturen. Nya konserthuset i Villette

Fyra dagar går fort. Mycket hann vi med, faktiskt utan stress. Ett par gånger åt vi hemma i kvarteret på en mycket bra liten restaurang som låg strax runt hörnet. God mat.

IMG_0709

Hej då Paris!

IMG_0663

 

 

 

 

 

Det här inlägget postades i Frankrike, konst, Paris, Resor. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Decemberdagar i Paris

  1. Ann Mari Lagerlöf skriver:

    Vilket fantastiskt reportage över din vistelse i Paris!
    Att ni hann med så många intressanta besök under den korta tiden.
    Vi får prata mer när vi träffas.
    Gott nytt år. Ann Mari

Kommentarer inaktiverade.