Elin Wägner

Elin Wägner-sällskapet bildades 1990. Det har till syfte att hålla Elin Wägners livsverk levande genom att uppmuntra studiet av hennes författarskap och lyfta fram hennes idéer och tankar om samverkan mellan kvinnor och män i arbetet för fred och miljö. När jag läste om det nybildade sällskapet i DN anmälde jag mig genast som medlem. Jag hade länge intresserat mig för Elin, inte minst efter att Ulla Isakssons och Erik Hjalmar Linders biografi i två band kommit ut. Jag hade också en tid kontakt med Elin Wägners kusin Lisa Ekedahl och i ett nummer av Elin Wägner-sällskapets medlemsskrift Bergsluft berättade jag om detta:

I slutet av 1970-talet hade jag glädjen att träffa Elin Wägners kusin Lisa Ekedahl ett par gånger. Min moster arbetade inom hemtjänsten i Danderyd och Lisa Ekedahl var en av hennes kunder. Hon berättade för Lisa att jag var intresserad av Elin Wägner – det här var vid den tiden när den första delen av Isaksson/Linders stora biografi kommit ut och jag hade givetvis läst den. Lisa hälsade att jag var välkommen att hälsa på.

Hon bodde kvar i det av Carl Bergsten ritade hus som Eva Andén och hon låtit bygga i Ekbacken i Danderyd. (Läs mer i ”Elva interiörer: från renässans till modernism” av Rebecka Millhagen). Eva Andén var ju Sveriges första kvinnliga advokat och Lisa Ekedahl hade varit hennes kompanjon på advokatbyrån.

Det var ett härligt hus med ett stort vardagsrum som utvidgades i en sorts glasveranda/blomsterrum där hon bland annat hade en jättestor avokado som hon själv drivit upp från en kärna. På flygeln trängdes signerade porträtt av kända svenskar som Selma Lagerlöf och Hjalmar Gullberg, men även t.ex. Alexandra Kollontaj. Hon och Eva Andén hade ju varit testamentsexekutorer åt såväl Lagerlöf som Gullberg.

Huset låg mycket vackert på en parkliknande tomt. Själv var hon liten och mager och hade svårt att röra sig. Hon satt där hon satt och rökte sina otaliga cigaretter. Hon brukade säga att om man inte rökte hade man råd att bo i stenhus – själv bodde hon i trähus… Men hon var trots detta en livlig dam och man behövde inte leta efter samtalsämnen. Hon berättade spontant om allt möjligt och om människor hon träffat och jag önskar idag att jag åtminstone antecknat något efteråt.

Hon uppmanade mig att gå upp på övervåningen och titta i lådorna som stod i ett av sovrummen däruppe (charmiga rum med sängar inbyggda i alkover). I lådorna låg hela Elins skriftliga kvarlåtenskap, bl.a. de berömda arbetsböckerna. Överst i en del av lådorna låg lappar: ”Bang har skrivit av massor!” Jag tittade lite på måfå i lådorna, men tyckte det var genant att sitta där och tjuvläsa så jag gick snart ner igen. Innehållet i lådorna överfördes sedermera till kvinnohistoriska samlingarna i Göteborg.

Lisa brukade få besök av Kerstin Ekman, Solveig Ternström och Margareta Strömstedt och hon hade en idé om att jag skulle vara med vid en av dessa träffar. Det blev aldrig av och det var nog lika bra. Det här var vid tiden för Kerstin Ekmans inträde i Svenska Akademien. Lisa berättade att hon hade burit Elins ring vid installationshögtiden, den ring som Elin själv haft vid motsvarande tillfälle.

I Birgitta Boucht’s PS till sitt kapitel i ”Det första fotstegets moder” läser jag följande: ”/…/Jag var stipendiat på Sigtunastiftelsen samtidigt som Margareta Strömstedt. Hon hade en ring som varit Elin Wägners. Hon förvaltade ringen tillsammans med två andra kvinnor. De lät den gå runt när någon av dem behövde den. /…/”

Elin Wägner-sällskapet anordnar varje höst ett seminarium under olika teman. Sedan 1993 delas också utmärkelsen ”Årets Väckarklocka” ut till enskilda eller organisationer som arbetar i Elin Wägners anda. Vissa pristagare skickar väckarklockan vidare till en person eller organisation som de tycker behöver väckas! 2012 års Väckarklocka tilldelades Margot Wallström och i prismotiveringen heter det att ”hon – i Elin Wägners anda – bevakat kvinnors utsatthet i krig och konflikter.

IMG_2356

Elin Wägner såg jämställdhet mellan kvinnor och män som en förutsättning för fred. I sina reportage uppmärksammade hon kvinnors och barns utsatta situation i ett Europa mellan två världskrig. Margot Wallström fick som FN:s särskilda representant i uppdrag att arbeta mot sexuellt våld i krig och konflikter, bland annat genom förebyggande insatser och åtgärder mot straffrihet. Ett resultat av detta är en säkerhetsrådsresolution som innehåller verktyg för systematisk övervakning och rapportering om sexuellt våld och för identifiering av gärningsmän.”