Från Långe Erik till Långe Jan

IMG_1029

Blå Jungfrun därborta i det blå.

Min syster och jag for till Öland några dagar i veckan som gick. Först med färjan från Oskarshamn över till Byxelkrok en strålande solig och vindstilla morgon.

IMG_1035Vägen längs med stranden upp till norra udden var underbart vacker och vi stannade till för att jag gärna ville fota cikorian som växte utmed vägkanten. Jag visste inte då att alla vägar vi sen åkte på under veckan, skulle komma att kantas av den vackra blå blomman, omväxlande med bl.a. rosa malvor.

IMG_1031

Istället för att ta en bild på fyren rätt upp och ner ville jag få med de vackra träden som växte där. Men Långe Eriks färg flyter ihop med himlens. Den står dock där bakom, mitt i bilden.

Jag gick tillbaka en bit på vägen för att få en fin bild (med mobilen), men trampade fel på asfaltkanten och for huvudstupa omkull. Jag hade telefonen i handen och skulle försöka parera så den inte slogs sönder. Pang ner på höger lårben  samtidigt som jag slet upp ordentliga sår på två fingertoppar av den vassa asfalten. Att jag inte bröt lårbenshalsen! Hur trist hade det inte varit att avbryta resan innan den ens hade börjat. Nu stannade det vid förskräckelsen och ett präktigt blåmärke på låret.

Jag hade vissa funderingar på att bada vid Böda Sand, eftersom jag ännu inte badat denna konstiga sommar, som aldrig riktigt vill komma till skott. Men det fick vara. Det verkade komplicerat med alla husvagnar och vattenrutschkanor. I stället hälsade vi på i Kaffestugan i Böda där vi kunde köpa fantastiskt fint matbröd och goda kakor.

Vi besökte också Sollidens park som var mycket vacker med ovanliga imponerande stora träd och prunkande rabatter. Vi var där en sen eftermiddag i lugnt och behagligt, soligt väder och måttligt med folk. Och bäst som vi gick där körde Silvia förbi i sin bil.

Vi hade bokat rum, dels på gården Skoghorva en bit söder om Borgholm där vi bodde i ett trevligt rum med ingång direkt från trädgården, dels på Gammalsbygården på östkusten nästan nere vid Ottenby inte långt från fornborgen i Eketorp.

skoghorva

Skoghorva

gammalsbygården

Gammalsbygården

 

 

 

 

 

 

 

 

Besöket på Eketorp var lyckat. Solen sken, de små bruna grisarna sprang omkring överallt och när de fick syn på guiden i medeltidsdräkt kom de springande och flockades kring henne. Hon berättade att vanliga turister bryr de sig inte om, men de känner igen personalens tidstypiska kläder och då tror de att de ska få mat. Eketorpssgrisarna är ganska små och är en korsning mellan flera grisraser, bl.a. Linderödssvin, som anses var mycket lika dem som förekom på medeltiden.

grisar.aspx

De arkeologiska utgrävningarna har visat att Eketorpborgen haft tre perioder av bebyggelse, två under järnåldern (300-400 e. Kr. och 400-650 e.Kr.) och en under medeltiden (1170-1240). De två första versionerna var avsedda som skydd när befolkningen hotades av anfall utifrån och då kunde ett stort antal familjer flytta in och bo där innanför murarna tills faran var över. Den sista versionen som återuppbyggdes under medeltiden var främst en militär befästning.

Av Ölands 19 formborgar är det här den enda som har grävts ut helt och rekonstruerats. Ett mycket stort antal föremål har grävts fram och många av dem kan man se i en fin utställning i en av byggnaderna: kammar, äggskal, vapen, spikar etc. En brynja av järn, hjälmar och sköldar fanns utlagda på ett bord utanför som besökarna fick prova – och fotografera sig i.

Efter en sväng ner till fyren på Ölands södra udde sökte vi oss uppåt längs västsidan av ön. Överallt fascinerades vi av alla dessa vackra radbyar* som vi for igenom, mycket ofta med prunkande stockrosor och andra blommor mot de gamla rödfärgade husväggarna. Vickleby är en sådan radby och där gjorde vi ett uppehåll på Capellagården. Det är Carl Malmstens skola för skapande arbete som grundades för 50 år sedan. Där finns bl.a. en stor trädgårdsodling med tillhörande trädgårdscafé och där var det härligt att sitta och dricka kaffe i solen. Sen blev det så småningom dags att fara över Ölandsbron för att vända hemåt.

* I tusentals år har Öland varit ett bondeland. Redan under stenåldern började man odla jord och hålla tamboskap. Radbyarna som fortfarande lever kvar på ön, har sina rötter i medeltiden. De öländska radbyarna ligger i ”laga läge”. Det betyder att alla byns tomter har sin gräns mot bygatan. Tomternas bredd mot denna motsvarade gårdens byamål. Kring byn låg sedan åker- och ängsmark vilka fördelades enligt solskifte. (http://www.olanningen.com)

LŒnge Jan pŒ …lands sšdra udde.

LŒånge Jan påŒ Ö…lands sšödra udde.

 

 

 

Det här inlägget postades i Eketorp fornborg, Öland, Resor, Utflykt. Bokmärk permalänken.