Hos Olle Nyman på Duvnäs gård

nyman_tuppen

För många år sen stod jag framför en konsthandel på Sturegatan och såg länge på en målning av Olle Nyman. Den var så fascinerande enkel och vacker med ett par vita huskroppar i förgrunden och mellan dem en glimt av ett blått hav. Den där blå glipan där blicken slank ut och förlorade sig bortåt horisonten minns jag tydligt. Jag gick tillbaka några gånger för att se den igen, men att köpa kunde det inte bli tal om.

Jag har sedan sett hans tavlor här och där och haft planer på att åka ut till hans ateljé i Saltsjö Duvnäs, men det har antingen inte passat just då eller varit stängt när jag kommit ihåg det. Inte förrän nu.

IMG_1191      IMG_1190

Det är ett underbart ställe med anor från 1700-talet. Olle Nymans morfar Robert Küsel, som var disponent på Gustavsbergs fabriker, for förbi med ångbåt till och från sitt arbete och såg gården och bestämde sig för att köpa den 1863. Hans dotter Edit gifte sig med Hilding Nyman och de fick två barn, Olle och Kajsa. Hilding var inte från början konstnär, men utbildade sig och kom att samarbeta och umgås med ett stort antal av tidens kända konstnärer, bl.a. Fjæstad, Albert Engström, Zorn och Carl Larsson. Han illustrerade bl.a. många av Felix Körlings visor som t.ex. ”Om pappa ville ge ja’ en femöring, vet mamma” och ”Kisse Misse Måns”. Bilderna, som har starka likheter med Larssons familjebilder, har Olle och Kajsa ofta stått modell för. Än idag kan man se bildernas möbler och andra föremål ute på Duvnäs. Olle och Kajsa kom på så vis att växa upp i en krets av kreativa och konstnärliga människor.

Olle gifte sig aldrig. I hans rum i huset finns en liten tavla målad av en ungdomskärlek, men hon gifte sig tyvärr med en kamrat till honom. Systern Kajsa flyttade hem till Duvnäs efter ett kortare äktenskap och syskonen delade sedan bostaden resten av sina liv. Från 2007 visas den för allmänheten genom Kajsa och Olle Nymans Kulturstiftelse. Jag var den enda som ville vara med på visningen kl 15 i går och det var en oväntad lyx att få gå sakta genom rummen i sällskap med guiden.

IMG_1193I den ”gamla” ateljén (1973) visas främst Olle Nymans egna verk, medan den nya (1987) H2947-L19090847visar temporära utställningar. Bianca Maria Barmen när jag var där . Kaféet är numera inrymt i den ursprungliga ateljén/verkstaden. Han målade ofta samma motiv, främst från Duvnäs, om och om igen. Han sa själv att han tyckte det var intressant hur mycket man kan få ut av ett enda motiv. Men han använde många olika tekniker och hade nära samarbete med arkitekter. Han gjorde också fantastiska skrotskulpturer. Olle Granath skriver på hemsidan att  Ett särskilt kapitel i hans konst utgör de skulpturer han gjorde av stenbitar, krukskärvor och porslinskross, allt sammanfogat med cement. Hans iakttagelseförmåga firar triumfer när han, i dessa motspänstiga material, fångar karaktären hos både djur och människor. På detta sätt utförde han alla ”Commedia dell’artes” rollfigurer hos vilka han, med den största precision, prickar in deras fåfänga, servilitet, svartsjuka och kättja.

IMG_1192

Här syns några av skrotskulpturerna på bordet.

 

IMG_1189

Under bostadshusets veranda kan man gå ner i källaren och se på film om Olle Nyman

IMG_1185

Filtar var utplacerade på stolarna. Det var omtänksamt för trots det vackra solskenet utanför blir det lite rått under takbjälkarna.

Det här inlägget postades i konst, Olle Nyman, Saltsjö Duvnäs, Utflykt. Bokmärk permalänken.