Lyckade och misslyckade utflykter

I veckan som gick var jag ett par dagar hos syrran i Gamleby. Vi skulle på kusinträff i Kalmar och startade tidigt på torsdagsmorgonen i sällskap med kusin Ingela. Vi kom till ett Kalmar i strålande höstsol. Det blev en rolig dag med prat och mat tillsammans med Inger och Birgitta, våra två kalmarkusiner. Som så ofta kom mycket av samtalet att röra sig kring våra minnen av våra mödrar, som var systrar. Vi har givetvis olika bilder av historien, beroende på våra olika positioner och relationer i släktfamiljen. Kontakten mellan oss har också varierat under åren, när vi varit engagerade i våra barn och familjer. Men den goda släktkänslan och samhörigheten är en fantastisk tillgång och vi hade mycket roligt.

IMG_0438

 

IMG_0442

Timmarna gick fort. Den ena av kusinerna är en hängiven stickerska och vi ville ju se alla hennes alster. Till slut var hela matsalsbordet täckt av tröjor och halsdukar och vantar. Jag blev så inspirerad att jag gick och köpte garn direkt.

Vi tänkte att vi en del av dagen kunde vara turister och se t.ex. slottet och domkyrkan, men av det blev det en ganska kort promenad i stadens historiska delar med besök i domkyrkan. Den är förresten en av norra Europas bäst bevarade barockkyrkor, ritad på 1600-talet av Nicodemus Tessin. Enligt Wikipedia är det ett skrytbygge av öländsk kalksten, granit och inflätade kalkstenar. Den var 1600-talets och barockens förnämsta kyrkliga byggnadsverk i Sverige, ett stormaktstidens skyltfönster.

Kalmar domkyrka

Kalmar domkyrka

Rådhuset längst till vänster

Rådhuset från 1680 längst till vänster i husraden

Många hus i den här delen av staden har olika former av ankarslut som kan berätta om när husen är byggda. Ankarsluten är fästade vid bjälklaget och fördelar trycket och bidrar till hållfastheten. Karl X Gustaf hade beordrat kalmarborgarna att bygga i sten för att förhindra att husen skulle eldhärjas. De som ändå byggde i trä kunde beläggas med dryga böter.

Ankarslut från miten av 1600-talet

Ankarslut från miten av 1600-talet

IMG_0464

 

På lördagen skulle jag fortsätta från Gamleby till Växjö för Elin Wägner-sällskapets veckoslutsseminarium på temat ”Det fria ordet”. Jag startade tidigt lördag morgon för att hinna fram till kl. 9. Men när jag kom dit var det väldigt folktomt och öde i St. Sigfrids folkhögskola där vi brukar hålla till. Efter en stund gick det upp för mig att jag tagit fel på vecka! Seminariet är först nästa vecka! Det var bara att åka hem. Efter en avstickare till Marianne Enge i Berg för prat och lunch satte jag mig i bilen igen. Lite trött efter drygt 60 mil bakom ratten var jag hemma igen vid 6-tiden på kvällen.

 

Det här inlägget postades i Elin Wägner, Litterära sällskap, Utflykt. Bokmärk permalänken.