Människors möte

Jag slår mig ner på sätet i t-banan och tar upp fredagskorsordet för att fördriva den tid det tar att åka till stan. Vid nästa hållplats kliver en man på och sätter sig mittemot och öppnar med att fråga om jag inte har provat att lyssna på ljudböcker istället. Själv har han nyligen lyssnat på En dåres försvarstal läst av Per Myrberg

Så börjar ett samtal där han berättar hur mycket han lyssnat när han ibland bilpendlat till jobb på andra orter. Vi pratar en stund om Strindberg, kommer sen in på Ingmar Bergman och vilka filmer vi tyckt vara bäst (och vilka han bara tyckt varit knäppa).

Han berättar om jobb han haft och hopplösa chefer som tar sig själva alltför högtidligt och som blivit maktfullkomliga. Det visar sig att han är ortoped och jobbat främst inom sjukvården.

Nu ska han träffa en grupp barn för att gå med dom till Historiska museet och titta på samlingarna. Plötsligt är vi vid Gamla stan och han ska stiga av. Vi tar i hand och säger adjö och tackar för sällskapet.

— / Byta ett ord eller två/ gjorde det lätt att gå/ Alla människors möte/ borde vara så. (Gullberg)

Stockholms_tunnelbana_kollage_b

Bilder från Wikipedia

 

 

 

 

 

Det här inlägget postades i t-bana. Bokmärk permalänken.