Möt våren i Portugal!

I början av mars for jag till Lissabon några dagar. Det visade sig vara ett väl valt resmål för just då var det ett strålande vårväder där med värme och sol. Jag hade också turen att kunna träffa min gamla kollega sedan många år i ESPAD-studien, Fernanda Feijao. Hon hade precis samma vecka presenterat den senaste portugisiska ESPAD-rapporten i olika presskonferenser och TV-intervjuer och kunde nu andas ut och ta ledigt.

När Fernanda var på jobbet passade jag på att se de två museerna Calouste Gulbenkian och Calouste Moderna som båda ligger i en vacker park där folk strövar omkring bland porlande bäckar och dammar med mycket fågelliv. I Moderna museet såg jag bl.a. en fotoinstallation som visade bilder från Portugals kolonialtid i Östtimor. Bilder med en skrämmande människosyn när det gäller relationen till urbefolkningen i dessa länder.IMG_1346

Bilden här intill är ett foto av ett fotografi (egentligen två i samma ram) i utställningen. Titta noga. Den övre bilden visar hur (svarta) människor liggande på marken formar en ram runt Portugals vapen och bildar ordet TIMOR. På den undre delen bildar de nästan nakna människorna ordet SALAZAR framför en grupp uniformerade soldater.

Nedan ser vi en liten skulptur av en pojke som jag spontant tyckte såg ut att låtsasprata i mobilen, som så många små barn gör. Men han är från 1700-talet den lille. Jean-Baptiste Pigalle heter konstnären.

Vi for till Coimbra en lördag. Man hinner se mycket från bilfönstret och solen flödade hela dagen. Jag hade önskat att få se universitetet som är flera hundra år gammalt och ett av Europas äldsta. Det grundades 1290 av Kung Dinis och etablerades definitivt av kund João III år 1537. Vi köpte biljett och såg de olika husen med bl.a. det gamla biblioteket och disputationssalen, men därinne fick man inte fotografera. Universitetet ligger fantastiskt vackert högt uppe på ett berg med en vidunderlig utsikt över floden Mondego.  Nu var ju studenterna lördagslediga, men lite varstans på campus kunde man se grupper som hade picknick och sjöng och spelade.

IMG_1371

Bäst vi gick där kom en grupp studenter med instrument och ställde upp sig mitt på den öppna platsen. Fernanda talade med dem och det visade sig att en grupp japanska turister hade bett dem spela och sjunga så de skulle få fotografera. De betalade studenterna också, men vi fick ju lyssna gratis. Coimbra har en egen genre av fado som skiljer sig från Lissabon fado. Den kallas också ”Student fado” och anses typisk för Coimbra. Det vi hör i filmstumpen här var dock inte fado. Kanske de sjöng några sådana när vi hade gått.

På söndagen for vi till Sintra för att se Quinta da Regaleira som är en mycket märklig plats uppe på ett berg. Där finns ett slott, ett kapell och andra byggnader i en stor romantisk park med slingrande stigar och vägar, dammar, bäckar, grottor, källor, bänkar och fontäner. Terrasser, tinnar och torn och en märklig brunn med en underjordisk vattenström. I sin nuvarande form uppfördes det vid förra sekelskiftet och är klassat som världsarv av Unesco. Men det är förstås äldre än så. Den mest kände ägaren var António Augusto Carvalho Monteiro. Tyvärr är mitt informationsblad på portugisiska så jag får googla lite. Fernanda talade också om en mystisk orden eller sekt som har sin hemvist här. Det låter lite suspekt, men om jag förstod henne rätt så är det en sammanslutning som står för humanistiska värden. Men jag vet alltså inte. Än.

IMG_1390

Otrolig utsikt från en glugg i murarna uppe i slottet.

Otrolig utsikt från en glugg i murarna uppe i slottet.

 

Däruppe ligger Sintra Mitos e Lendas (myter och legender). Dit for vi, men det var för sent på dagen för att gå in.

Däruppe ligger Sintra Mitos e Lendas (myter och legender). Dit for vi, men det var för sent på dagen för att gå in. Men nästa gång!

Det här inlägget postades i Landet. Bokmärk permalänken.