Namnsdagar

I vår familj brukar vi fira namnsdagar. Det är inte så vanligt har jag märkt. I många katolska länder däremot fäster man stor vikt vid namnsdagar, vilket lär ha samband med att kalendern till största delen har bestått av helgonnamn. I Polen t.ex. är det viktigt att lyckönska den som har namnsdag och namnsdagsbarnet kanske har öppet hus med blommor och tårta.

Men alla namn står ju inte i almanackan, inte ens numera när den har utökats så att de flesta dagar har två eller tre namn. Många i våra familjer har fler än ett namn, våra döttrar t.ex. har tre och jag själv har två. Då bestämde vi vilket namn som skulle firas med presenter och blommor, gärna så långt från födelsedagen som möjligt. Eftersom döttrarna är födda samma dag (fyra år och tjugo minuters åldersskillnad) hade det också den fördelen att de fick en egen dag att fira.

Tidigare firade vi ordentligt, nästan lika fint som födelsedagar. Det har vi numera gått ifrån, däremot gärna blommor och symbolisk present vid gemensam lunch. I år var vi t.o.m. så rationella att vi firade Cecilia och Barbro på samma gång.

DSC00183

Jag nänns knappt ta av den eleganta chokladen.

Det här inlägget postades i Choklad, Namnsdag. Bokmärk permalänken.