På villande mo

DSC00233x

Marianne Enge Swartz och Tomas Bannerhed

I lördags anordnade DELS ett litterärt seminarium i Växjö om tio småländska författare (Linné, Rydberg, Sandwall-Bergström, Pälle Näver, Bergstrand-Poulsen, Henrikson, Wägner, Moberg, Lagerkvist, Engström). Tema för dagen var ”Ordet är fritt” och de deltagande sällskapen talade om sina författares förhållande till det fria ordet. Det visade sig att de flesta på ett eller annat sätt tagit ställning för rätten att uttrycka sig och säga vad man vill. I programmet medverkade också författaren Tomas Bannerhed som i ett samtal med Marianne Enge Swartz utvecklade sin syn på det självbiografiska skrivandets möjligheter och begränsningar. Han menade att för att en text är självbiografisk behöver den inte vara absolut sann. Personer och egenskaper kan vara omkastade och förändrade.

Det fick mig att fundera på det självbiografiska läsandet. Har ni någon gång upptäckt att det landskap, den miljö där det lästa utspelar sig verkar bekant? Det är många år sedan jag första gången märkte att det jag läste utspelade sig i det närmaste landskapet vid det hus i Småland där jag bodde mina första 7 år. Det spelar ingen roll om det är en landsorts- eller stadsmiljö, jag bygger raskt om allt så att det passar handlingen. Men om jag ser närmare efter så kanske husen ligger i rad efter trädgårdsgången därhemma, varav ett är det hus som vi bodde i. Böcker med en tydlig geografisk hemvist däremot, brukar jag låta få vara i fred. Men det beror i främst på att jag känner igen den aktuella platsen. Om G.W. Persson talar om polishögkvarteret på Bergsgatan, då är det där jag är.

DSC00231x

Lilla Björka

Jag fick bo hemma hos Marianne och hennes man Per-Olof i deras hus i Berg. Strax bredvid ligger Lilla Björka, det hus som Elin Wägner lät bygga när hon fått De Nios stora pris 1925. Elins släkt härstammar från trakten och i grannsocknen Tolg var hennes morfar prost och hennes morbror kyrkoherde. Huset är ritat av arkitekten Carl Bergsten och från trettiotalet och framåt var det Elin Wägners fasta punkt och permanenta bostad. Huset är kulturminnesmärkt och ägs numera av en stiftelse.

Vi vandrade bort till Lilla Björka i kvällningen för att hämta en klänning. Det är en kopia av den klänning som Elin bar vid installationshögtiden när hon blivit invald i Svenska Akademien. I maj ska vi fira både Elins och Selma Lagerlöfs inträde i akademien, det är i år 100 år efter Selmas inval och 70 efter Elins. Möjligen kan Iréne Lind, som medverkar vid firandet i Börssalen, ha klänningen vid sitt framträdande. Det återstår att se.

DSC00232xPå hemvägen gick vi förbi den gamla Caltex-stationen med reparationsverkstad. En miljö av en sort som numera i stort sett är försvunnen. Den borde bli förklarad som byggnadsminne.

 

 

 

Från Berg for jag vidare till Gamleby och Odensvi. På Odensvi kyrkogård vilar flera kända svenskar. I Odensviholms herrgård, som uppfördes 1785, bodde mellan 1839 och 1973 släkten Fleetwood.

http-_odensviholmx

Odensviholm

Gunnar Wennerberg (1817-1901), ecklesiastikminister och skald, var far till Astrid Fleetwood på Odensviholm och hade en närliggande liten herrgård, Gransjö, som sommarresidens. Han ligger begravd på Odensvi kyrkogård. Hans andra dotter Gunhild Wennerberg födde Amelie Posse i sitt äktenskap med Fredrik Arvidsson Posse. Amelie gifte sig 1904 med kriminalpsykologen Andreas Bjerre. Gunhild gifte 1905 om sig med Andreas bror psykoterapeuten Poul Bjerre och kom därvid att bli svägerska med sin dotter. Såväl Gunhild som Poul och Amelie ligger begravda här.

DSC00240x                       DSC00237x

Stenen till vänster är Gunnar Wennerbergs. Tyvärr är såväl hans som flera andra stenar i Wennerbergssläkten så dåligt underhållna att man svårligen kan läsa inskriptionerna. Stenen till höger ligger i gräset, vilket inte riktigt framgår av bilden. Här vilar Poul Bjerre och Gunhild Wennerberg Posse Bjerre.

DSC00238x

Amelie Posse, 1884-1957

 

 

 

 

 

 

 

Det här inlägget postades i Böcker, Litterära sällskap, Utflykt. Bokmärk permalänken.

En kommentar till På villande mo

  1. Marianne Enge Swartz skriver:

    Intressant läsning!

Kommentarer inaktiverade.