Wilhelm von Braun

Igår, söndag, var jag på Sällskapsliv på Skansen. Det är en serie sammankomster i Ordenshuset Brofästet på Skansen, där olika litterära sällskap höst och vår anordnar program om sina respektive författare. Höstens serie inleddes med ett program om Wilhelm von Braun*.

Han är inte så känd numera, men vi är många som alldeles ovetande kan hans texter. Bl.a. ursprungstexten till Mors lilla Olle, som von Braun skrev efter att ha läst en tidningsnotis om en pojke som är ute med sin mamma och plockar lingon. Pojken möter en björn och bjuder den på bären. Wilhelm von Braun läste notisen och skrev en dikt, ”Stark i sin oskuld”, som publicerades i hans poetiska kalender ”Herr Börje” 1851. Alice Tegnér fick syn på den, varefter hon arbetade om texten och satte melodi till. Den publicerades 1895 med titeln ”Olle i Skogen”, senare ”Mors lilla Olle”.

En annan dikt med verklighetsbakgrund är ”Olof Silverlood” eller I låga ryttartorpet som utspelar sig under stormaktstiden på 1600-talet. Även Olof har funnits i verkligheten och var son till en skomakare vid Hunneberg. Han gör en ovanlig karriär i armén och slutar som överste för Västgöta Kavalleriregemente.

Och så är vi många som minns Söderkåkar och snapsvisan: ”När gäddorna leker i vikar och vass, och solen går ner bakom Sjöbloms dass, ja då är det vår!” Även den har von Braun skrivit, men den var inte avsedd som dryckesvisa.

Medverkande i programmet var också Helge Skoog, som läste dikter av von Braun och Lennart Angvik som sjöng egna tonsättningar.

DSC00133

Carl-Olof Fägerlind och Mariella Karle sjöng ”En åsknatt på Trollhättan”

På den suddiga bilden ovan syns en gammal man längst fram till höger i publiken. Det är Anders Nerman, vars far Ture Nerman skrev Wilhelm von Brauns biografi i två delar, ”Ungdom och kärleksdröm” och ”Ungkarlspoeten”. Bildkonstnären Ulla Nerman, dotter till Anders, syns (nåja) på scenen som nummer två från vänster. Jag blev överraskad när jag upptäckte att det ju var Anders, som för länge sen satt i styrelsen för Ansvars Hedersstiftelse. Vi sågs då och då under många år vid styrelsemötena, där jag själv var suppleant. Nu var det väldigt roligt att få hälsa på honom igen.

Till jularna brukade Ansvar bjuda på jullunch på sitt huvudkontor vid Karlavägen. Där var också alltid Bengt Göransson med och jag minns hur han efter middagen satt och berättade roligt skvaller från sin tid i regeringen. Bl.a. att det uppstod en het diskussion om utsläppsrätter i samband med Madonnas besök i Sverige. Hon kom i eget plan, som tyvärr inte uppfyllde de svenska kraven på avgasrening. Man insåg dock det vanskliga i att förbjuda henne att landa på grund av detta och argumenterade för att se mellan fingrarna i det här speciella fallet. Då utbrast Birgitta Dahl, som motsatte sig detta: ”Jag ska be att få påpeka att det är jag som har hand om utsläppen i den här regeringen!”

*von Braun, Wilhelm, 1813–60, författare. B. blev löjtnant 1839 men tog 1846 avsked från det militära. Han debuterade med Dikter (1837–38) och samlade sedan sina dikter och prosastycken i litterära kalendrar, från Calle (1843) till Borup (1860), sammanlagt ett tiotal. Med sin grovkorniga humor, sin sentimentalitet och sin småborgerliga rabulism var han under några decennier en av landets populäraste poeter.

  Ur Nationalencyklopedin.

Det här inlägget postades i Böcker, Litterära sällskap. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Wilhelm von Braun

  1. margaretha skriver:

    Har du läst ”Prästen och poeten, del I och II”, som handlar om Wilhelm von Braun (poeten) och Anders Essén (prästen) av Gunhild Karle. Kanske deltog Gunhild Karle i programet – hon är (var?) sekreterare i Wilhelm von Braun-sällskapet.
    Margaretha

  2. Barbro skriver:

    Nej den har jag inte läst tyvärr. Men ja – hon deltog också med ett litet föredrag om von Braun, men hon hade visst bråttom och försvann strax.

Kommentarer inaktiverade.