Det franska

IMG_0219 Hur uppkommer ett intresse? Var vaknar nyfikenheten på en sak, ett fenomen, som man från början inte har så mycket kunskaper om? När jag funderar över varför jag tycker att allt franskt är så intressant, så inser jag att en stor del av förklaringen ligger i att jag som mycket ung läste Astrid Lindgrens bok ”Kati i Paris” (1953). Det är en ganska lättviktig ungdomsbok, men den har en charm som är typisk för Astrid. Hon är aldrig undervisande, men hon tryfferar framställningen med citat och kommentarer om historiska händelser utan långa förklaringar. Det gör läsaren nyfiken. I vår familj har vi ett antal citat ur den där boken som kommit att bli en del av familjejargongen.

De tre huvudpersonerna, två som reser till Paris för att gifta sig och en väninna till bruden, upptäcker Paris tillsammans.  På bröllopsdagens morgon funderar bruden Kati över vad den blivande maken egentligen ser hos henne. Eva är strax redo med en förklaring: ”det där har Kurre rett ut för mig, sa hon. Kurre, han har läst Schopenhauer och alla filosofgubbar som finns. Det är så här, säger Schopenhauer säger Kurre. Den unga flickan är naturens knalleffekt som blir utstyrd med skönhet och fägring i övermått under några få år, bara för att hon ska lyckas hänföra mannens fantasi så till den grad att han åtar sig att sörja för henne under hennes återstående liv. Det skulle aldrig kunna ske, om det vore förnuftiga överläggningar som ledde mannens tankar, säger Schopenhauer, säger Kurre. Sa Eva.

De besöker Jeu de Paume och ”när hon såg Manets berömda ’Déjeuner sur l´herbe väcktes hos henne en annan hunger. Hon ville också äta frukost i gröngräset – ehuru inte fullt så lätt klädd, sa hon.

De går omkring i staden, på Montmartres kyrkogård där de besöker Kameliadamens grav, på Place de la Contrescarpe och Rue Mouffetard, där folklivet då på femtiotalet bestod av det s.k. småfolket och många emigranter. Idag är gatan betydligt chicare och en stor turistattraktion.

image001

Eduard Manet: Le Déjeuner sur l´Herbe

IMG_1861 IMG_1860 IMG_1859IMG_1877

På Rue Mouffetard står stånden i rader med läckra skaldjur.

IMG_1872

 

Det berömda brasseriet La Coupole i Montparnasse är ett klassiskt ställe från 20-talet dit jag brukar gå för att äta ostron. Isaac Grünewald har gjort flera av målningarna på väggarna och Ernest Hemingway var stamgäst på sin tid i Paris.

 

 

Jag har varit i Frankrike ganska många gånger, ofta endast några dagar i samband med någon konferens eller arbetsmöte, men också på privatresa. En gång var jag på en konferens i Paris och skulle därefter fortsätta till Toulouse för att medverka vid en konferens för hälsovårdspersonal inom skolan. Där skulle jag prata om europeiska ungdomars alkoholvanor utifrån enkätresultaten inom projektet ”ESPAD”. För ovanlighetens skull kunde inte anförandet hållas på engelska, för man visste att många av åhörarna bara talade franska. Så bra franska talar inte jag. Jag skrev därför mitt manus på svenska och fick det översatt av en professionell översättare. Frågestunden efteråt gick till så att åhörarna fick ställa sina frågor på franska och en av de övriga medverkande översatte till engelska så att jag fick innebörden korrekt. Det kan inte ha varit alldeles misslyckat för två år senare blev jag inbjuden att göra motsvarande redovisning av de europeiska ungdomarnas narkotikavanor.

Den där gången i september 2001, när jag skulle fara vidare till Toulouse från Paris, fick jag ett telefonsamtal från konferensledningen då man berättade att en svår gasexplosion inträffat samma dag och nu visste de inte om konferensen överhuvudtaget gick att genomföra. Alla var nu ute på gatorna och hjälpte till med uppröjningsarbetet. Explosionen hade inträffat i en fabrik som tillverkade konstgödsel. Den åstadkom ett jordskalv som uppmätte 3,4 på Richterskalan vilken skapade en tryckvåg som medförde ett femtiotal dödsfall och flera tusen skadade. Efter några timmar fick jag åter kontakt med arrangörerna av konferensen, som fattat beslutet att trots allt genomföra det hela. När jag sedan satt där i aulan där konferensen ägde rum, råkade jag höja blicken mot fönstren utefter taket. Det fanns inget fönsterglas i rutorna, de hade tryckts ut av tryckvågen! De var ersatta av plast, men inget skräp eller spår av förödelsen såg man för övrigt.

3AZF_Toulouse_sept2001_full

Stor förödelse över stora områden

 

Cirka 12 sekunder in i den här filmen ser man den omfattande förödelsen som den tedde sig bara några minuter efter att den inträffat.

 

 

För ett par år sedan när jag och en kompis var i Paris for vi och hälsade på min franska kollega i ESPAD-projektet, Marie Choquet. Hon och hennes man Claude har numera flyttat från Paris och bor i Épernay i Champagnedistriket. En fantastisk dag i deras trevåningshus vid en stadsgata, med lunch i den tillhörande trädgården. Likaså tillhörande vinkällare…

IMG_1904         IMG_1907

I början av juni far jag till Banjouls-sur-Mer tillsammans med ett gäng kurskamrater. Återkommer med rapporter därifrån.

 

Det här inlägget postades i Böcker, Frankrike, Resor. Bokmärk permalänken.